Varför blir de man tror ska vara så underbart och rätt ofta väldigt jobbigt och kompliserat? Kanske är de bara jag som tycker så? Eller är de något generellt som gäller dom allra flesta?

Oftast kan man ju inte göra något åt de heller och då är de bara att göra de bästa av situationen och "gilla läget" som min pappa så ofta brukar säga.

Ibland kan jag önska att livet bara var enkelt. Att allt bara var underbart och fantastiskt och att saker och ting blev som man ville. Kanske eller förmodligen hade de varit tråkigt? Vad vet jag, men de känns som att de inte hade varit helt fel att få ha de lite enklare, i alla fall ibland.

En sak som däremot var underbart och fantastiskt var lasse konserten i torsdag som vi så länge sett fram emot. Trots att han inte spelade min nuvarande favoritlåt

(Dom tomma stegen).

Han har förmågan att på något underligt sätt förgylla och de gjorde han verkligen. TACK!

Kul att han dessutom fick bra recensioner för de var han verkligen värd.