Varför går människor och tycker synd om sig själva? Varför kan man inte bara vara nöjd med de man har eller inte har?

Är de helt enkelt så att man är för otacksam för att inse att man faktiskt har det ganska bra. De är som att människor nästan söker efter fel och saker som hade kunnat vara bättre.

Jag tror att någongång måste man nöja sig för de som är helt perfekt finns nog inte eller så är problemet de att man själv inte vet vad som är helt perfekt.  

Som Emelie sa igår - vi är nog ändå ganska lyckligt lottade, vi har ju varandra allihopa och jag måste nog hålla med.

Igår var en bra kväll de blev bara hemmafest ingen utgång men vi hade roligt så mycket tror jag inte att vi har skrattat på länge.