Att få skriva är som terapi för mig allt känns lite bättre och de är väl just därför som min blogg blir så djup. Av någon konstig anledning så har jag lättare för att skriva om saker som är jobbigt än om det som för mig bara är lycka. 

Bara så att alla vet så händer det faktiskt roliga grejer i mitt liv också som inte alls är särskilt jobbiga utan bara underbara och fantastiska men dom hamnar inte här, dom stannar i mitt hjärta. (Som för övrig bara är en muskel med livsviktiga funktioner, men i alla fall) 

Jag kanske redan har blivit skadad av all anatomi och fysiologi som jag måste kunna. Egentligen är det ganska intressant men de jobbiga är att de är så mycket.  

Fick just reda på att jag klarade hälsa tentan också =)  I alla fall enligt det preliminära beslutet men de brukar väl inte ändras antar jag, antingen är man väl godkänd eller så inte.

Skönt som bara den då krockar det inte med begravningen.

Ibland känns de faktiskt som om hela världen lägger krokben för en som att man inte vet vart man ska ta vägen eller vad man egentligen vill. Som att allt lämnas åt slumpen och man helt enkelt får gilla läget hur de än tycks bli. Som att valen som man faktiskt gjort i livet bara är ödet. Men jag vill samtidigt tro att vi skapar vårt eget öde.

Jag vet vad jag vill egentligen hur mycket jag än försöker förneka det både för mig själv och för andra. Jag vill inte bli deppig och bitter. Jag vill inte vänta och hoppas på att telefonen ska ringa eller pipa till jag vill att den ska göra det i alla fall, jag vill ha det jag vill ha och jag vill ha det nu.

Ibland är de jobbigt och ibland är allt underbart. Känns bara som om priset för det underbara är lite för högt ibland.

Jag vill ha de underbart hela tiden men de existerar inte för om det inte är det ena så är de det andra, eller?

Låter redan som en bitter surkärring men jag försöker bara få fram vad jag vill ha sagt vilket inte är helt enkelt.