Mycket känns konstigt, eller nu är det inte konstigt men de känns konstigt därför att det kommer bli konstigt. Det kommer bli konstigt när dom åker jag tvivlar ibland på mina egna beslut bara därför att jag ska vara så jävla velig.

De känns bra när saker är slutgiltiga för då är de det som gäller men när man är som jag så hittar man alltid små kryphål som gör att man kan smita från det där som egentligen skulle ha varit slutgiltigt.

Jag vill så mycket att jag inte vet vart jag ska börja och i vilken ordning jag ska göra allt. Jag vill inte känna att de går för fort redna nu. Jag har ju inte ens fyllt 20 år.

Jag vill inte att alla ska få fäste i andra städer eller länder för den delen för jag tror att jag själv är för hemmakär för att kunna göra desamma. Jag trivs bra här och blir rädd för att jag likt så många andra ska känna mig kvävd och tvingas åka bort. Jag vill egentligen ha alla här. Kanske är jag helt enkelt bara inte redo för förändrig men den kommer att komma väldigt snart det vet jag.

Självklart vill jag också se världen och det ska jag också göra när jag känner mig redo.

Egentligen vill jag att allt ska hända på en gång att jag skulle känt mig redo, men jag vill inte ha den där känslan av tvivel när jag väl bestämmer mig för det. Jag vill bara känna lycka.

Det finns nästan alltid en baksida och såklart en framsida men allt, ja tänk egentligen att allt måste ha en baksida. Hur sorgligt låter inte det? Ibland kan den vara helt omärkbar men ibland är det som att den tar över. Jag vill att dom löser det nu jag vill att de ska bli bra för vi har inte väntat förjäves vi har väntat för lycka för att de sak bli som de var. Låt oss åtminstonde njuta av den tills det inte längre går.

Jag är rädd för att bryta ihop men jag vill inte bryta ihop jag vill känna att jag tog rätt beslut. Aldrig förut har jag känt mig så splittrad att vilja vara på två ställen samtidigt. Jag vill inte känna att jag missar chansen utan att jag sparar på den lite bara. Jag tror att de stämmer också men jag vet ju inte om det kommer kännas så när längtan blir för stor och när det blir jobbigt här hemma. 

Jag är rädd för att tappa min ventilation. Det är nog det jag är mest rädd för.