Nu är kl snart 9 och jag är klar för att fara å jobba, första gången som jag jobbar på självaset julafton. De är okej för de är trots allt bara fyra timmar de handlar om.

Nu har allt förändrats och allt till de bättre känns de som.  De är lättare att andas och jag tror de kommer bli riktigt bra.

Igår var de begravning för farmor. Jag tycker verkligen inte om bergravningar men de är de väl inte många som gör antar jag. De är en så obehaglig känsla.

Prästen var tydligen född någon gång på 80-talet dvs att han högst kan vara 8 år åldre än mig men han såg betydligt äldre ut i alla fall minst 35.

De var en fin begravning, på nått sätt lite modern men de kanske har att göra med prästens ringa ålder. Han hade skrivit ett väldigt fint tal om farmor och de stämde så bra.   

Okej som jag nämnt tidigare så har jag inte gjort ett enda inköp när de gäller julklappar och idag är de den 19:de december. Jag har varit på stan så gott som hela veckan men helt utan resultat. Nu börjar jag känna en smärre hets över att få de gjort.

Tanken är den att jag och min för de mesta underbara storebror ska styra upp de här med julklappsinköpen tillsammans men han är ingen hejare när de gäller att gå på stan. Allt ska helst gå väldigt smidigt och enkelt och för den delen snabbt.  

I måndags gjorde vi ett försök men eftersom han likt ett barn tröttnar väldigt fort när han måste kolla på saker som för honom inte är ett dugg intressanta så blev de just bara att kolla på prylar som han hade intresse av. De blev alltså sportaffärer och gitarrprylar. Men å andra sidan har jag ju fått en så gott som skriven önskelista av honom och de är ju bra speciellt eftersom de inte bara ska inhandlas julklapp till honom utan också födelsedagspresent eftersom stackarn fyller år den 27 december. Dålig planering av mamma å pappa men dom skyller helt på att de inte var plannerat alls. Hur som helst tror jag inte han har lidit allt för mycket och han har ju trots allt fyllt alla "viktiga" åldrar nu.   

Ja nu börjar faktiskt jag också bli stressad. Jag vill verkligen hitta dom där perfekta julklapparna i år. Jag har inte köpt en enda julklapp och jag vet inte riktigt när jag ska hinna med det heller för jag ska jobba hela helgen och nu i veckan är de fullt upp men de löser sig.

Jag vet ju själv hur kul de är att få något som man verkligen vill ha och jag vill att dom ska känna så också. 

Jag ska verkligen lägga ner hela min själ för att hitta dom perfekta julklapparna i år. Petter är svår att köpa till men i år har han faktikt önskat sig nåt även om jag tycker att de verkar vara hur trista grejer som helst men de är ju inte de som räknas. Mamma å pappa känns däremot omöjliga att komma på nått bra till.

Tips  är varmt välkomna!

Mycket känns konstigt, eller nu är det inte konstigt men de känns konstigt därför att det kommer bli konstigt. Det kommer bli konstigt när dom åker jag tvivlar ibland på mina egna beslut bara därför att jag ska vara så jävla velig.

De känns bra när saker är slutgiltiga för då är de det som gäller men när man är som jag så hittar man alltid små kryphål som gör att man kan smita från det där som egentligen skulle ha varit slutgiltigt.

Jag vill så mycket att jag inte vet vart jag ska börja och i vilken ordning jag ska göra allt. Jag vill inte känna att de går för fort redna nu. Jag har ju inte ens fyllt 20 år.

Jag vill inte att alla ska få fäste i andra städer eller länder för den delen för jag tror att jag själv är för hemmakär för att kunna göra desamma. Jag trivs bra här och blir rädd för att jag likt så många andra ska känna mig kvävd och tvingas åka bort. Jag vill egentligen ha alla här. Kanske är jag helt enkelt bara inte redo för förändrig men den kommer att komma väldigt snart det vet jag.

Självklart vill jag också se världen och det ska jag också göra när jag känner mig redo.

Egentligen vill jag att allt ska hända på en gång att jag skulle känt mig redo, men jag vill inte ha den där känslan av tvivel när jag väl bestämmer mig för det. Jag vill bara känna lycka.

Det finns nästan alltid en baksida och såklart en framsida men allt, ja tänk egentligen att allt måste ha en baksida. Hur sorgligt låter inte det? Ibland kan den vara helt omärkbar men ibland är det som att den tar över. Jag vill att dom löser det nu jag vill att de ska bli bra för vi har inte väntat förjäves vi har väntat för lycka för att de sak bli som de var. Låt oss åtminstonde njuta av den tills det inte längre går.

Jag är rädd för att bryta ihop men jag vill inte bryta ihop jag vill känna att jag tog rätt beslut. Aldrig förut har jag känt mig så splittrad att vilja vara på två ställen samtidigt. Jag vill inte känna att jag missar chansen utan att jag sparar på den lite bara. Jag tror att de stämmer också men jag vet ju inte om det kommer kännas så när längtan blir för stor och när det blir jobbigt här hemma. 

Jag är rädd för att tappa min ventilation. Det är nog det jag är mest rädd för.

Det här är nog första gången någonsin som jag har tjänat på att gå på stan. För det första så fick jag tillbaka 50 kr från lindex på en kjol som jag köpte tidigare eftersom det egentligen skulle vara 25% rabatt. Sen var jag tvungen att gå förbi på zotano å se vad det var för överraskninng som jag hade fått nys om att jag skulle få och jag blev riktigt glad, det var ett presentkort på 150 kr och en skyddande skospray inte illa!

Hur som helst var de väligt trevligt att gå på stan trots att vi var väldigt trötta jag emelie och linnea.

Jag rent ut sagt hatar när människor spelar sina "ge dåligt samvete kort" och för den delen hugger på minsta fråga. Jag orkar inte med det och jag känner frustrationen växa inom mig.

Från och med nu får jag väl börja spela samma spel mot dom som gör det mot mig för hittills har det då inte funkat med "försöka göra de bästa" och "vara alla till lags" kortet.

Nä nu ska jag börja med samma fula knep. För jag orkar inte, jag orkar inte. Nu är det dags att säga ifrån. De går inte längre.

Idag har varit en inte minst sagt jobbig dag där alla har varit på mig känns de som men jag måste få tänka på mig själv också jag kan inte vara alla till lags hela tiden för då går jag sönder.

Tur att de ändå finns vissa människor som lyser upp annars hade jag inte orkat.   

"Friends are like stars they always seam to shine when the night is at its darkest" - Meredith Shea

De känns som en omöjlig uppgift att klara anatomi och fysiologi tentan.

De är hur mycket som helst och en bok på engelska underlättar inte direkt men jag ska försöka så gott de går. Känns knäppt att jag redan har ångest över tentan när det är över en månad till vi ska skriva den men det är så himla mycket att lära sig så jag blir snurrig. Jag har suttit i över två timmar men koncentartionen infinner sig inte.

Nu håller jag iof inte på pluggar till tentan utan försöker göra bort allt annat så jag kan fokusera på tentan sen.

Jag funderar på om det ändå inte är värt att beställa en anatomi och fysiologi bok på svenska. Den kostar 800 kr men jag tror att de kan vara min biljett till en godkänd tenta. I så fall är det ju värt det.